När socialdemokratin under Olof Palme förlorade makten till en borgerlig koalition 1976, efter 40 år i regeringsställning, genomgick rörelsen en djup identitetskris som tvingade partiledaren att avgå. En arbetsgrupp tillsattes, och lade efter noggranna överväganden fram rekommendationen att partiet borde kontakta Satan, Infernos härskare, för att undersöka möjligheterna till ett ömsesidigt gynnsamt samarbete som kunde hjälpa partiet att återfå initiativet i den sakpolitiska debatten.

Trots viss intern kritik mot det djärva förslaget, inte minst från den förre partiledaren, beslöt ledningen att det var värt ett försök, och förutsättningslösa förhandlingar inleddes. Det visade sig att Helvetes Oinskränkte Furste, i utbyte mot ett rimligt antal själar, bland annat kunde tillhandahålla obegränsad förnyelsebar energi från Infernos eviga eldar. Detta erbjöd en möjlighet att äntligen sätta punkt för den infekterade kärnkraftsdebatten, och därmed vad saken i praktiken avgjord. Vederbörliga avtal slöts, och Socialdemokraterna kunde i nästa val återta regeringsmakten med en betryggande riksdagsmajoritet i ryggen. De många fördelar som samarbetet med Helvetet gav dem blev dock så småningom en fråga för Konkurrensverket. Detta ledde till vad som nu är känt som Det Andra Saltsjöbadsavtalet, där samtliga riksdagspartier anslöt sig till samarbetet och även för enkelhetens skull slogs samman till en enda enhet, Partiet.

Detta var nu ett antal år sen, men mode, kultur och teknologi har avstannat i utvecklingen och är kvar i sent 70-tal. Trots allt, vad är meningen med att försöka förbättra perfektion? Den primitiva persondatorteknologin kvävdes exempelvis i sin linda av de högst kostnadseffektiva alternativa ockulta lösningar som demonerna kunde erbjuda. Kontakten med omvärlden har också blivit högst sporadisk, eftersom Den Nya Svenska Modellen väckt en hel del ont blod i ett flertal andra länder, utan tvivel ett utslag av simpelt avund.